I keep falling for you


Snart dags att provjobba!


Nu är det bara några timmar kvar tills jag ska provjobba på Sweet Coffeebar. Lite nervös är jag nog allt! Jag är iallafall färdig sen en timme tillbaka ungefär, orkade inte göra något med håret idag då jag ändå ska sätta upp det i en toffs sedan. Jag är ganska lat, jag orkar inte stå och sminka och fixa mig mer än tio minuter. Tjugo minuter är gränsen men då är det när jag ska ut på krogen eller liknande. 
Tror jag ska fixa lite mat nu, måste vara mätt och glad om jag ska kunna göra mitt bästa på jobbet! Är ganska sugen på Chili Con Carne.

Stay in tune

Hur gör man för att andas nu igen?





Efter ett timlångt bad har jag lyckas varva ner lite
, men är fortfarande uppskakad. Jag kan inte sluta tänka på tanten, hur har hon det nu? Har hon fått vård? Men jag kan inte göra annat än att hoppas hon klarar sig och blir bättre. Jag började känna mig svimfärdig, blir så när jag inte äter regelbundet, så jag stekte mig några mackor. Varma bacon och ostmackor, mums. Nu ska jag bara försöka trycka ner dem, i vanliga fall är det snarare svårare att få mig att SLUTA äta men nu är det lite annorlunda på grund omständigheterna. Får se om jag orkar göra något idag, känns som jag behöver lite luft också men jag är rädd för att gå ut och gå förbi platsen igen, blä. 
Nej, jag behöver sätta mig och läsa tror jag. Började igår att läsa Cresendo, som är uppföljaren till Fallen Ängel. Den finns inte ute på svenska än men kommer troligtvis ut i vår. Har läst 200 sidor redan! Den är så bra, blir helt uppslukad.

Stay in tune

Ett rop på hjälp

Det har varit en ganska händelserik förmiddag. Och inte händelserikt på ett roligt eller bra sätt. Då jag står i köket och kokar gröt hör jag ett rop utanför (mitt kök vetter ut mot entrén och gångbanan). Skriket var för påtagligt för att jag skulle kunna ignorera det så jag kikar ut genom fönstret...Och ser en gammal dam ligga på marken och vrida sig i smärtor. Jag slänger på mig skorna och rusar ut (fortfarande i min pyjamas och bara en tunn långärmad tröja). Tantens väska ligger en bit bort med innehållet utspritt över marken och hon är helt röd i ansiktet. Hon skriker fortfarande och hennes kropp låg i en väldigt onaturlig ställning. Jag frågar henne vad som har hänt, hur länge hon legat där, vart hon hade ont.
"Höften." Jag vågade inte kolla noggrannare, dels för det var massa snö på marken och dels för att jag själv inte skulle gilla om en främling drog upp kläderna på mig. Hon sa att hon legat där i nästan en kvart och att hon tuppade av några minuter, jag undrar hur någon inte kunde märkt henne innan. Det går massvis med folk hela tiden utanför, och det är en stor parkeringsplats 10 meter bort. Dessutom kunde man se henne från tre olika hus, utan problem. Jag hade som tur var med mig mobilen, så jag ringde ambulansen och stannade hos tanten tills ambulanskillarna kom. Det var något av det värsta jag varit med om, jag var så rädd och visste inte vad jag skulle göra för att hjälpa henne. Hon såg bara ut att ha så ont.

Efter en stund kommer ambulansen och de kom fram till att hon förmodligen brytit lårbenshalsen... Jag minns förra året då min mormor gjorde samma och jag fick höra att det var väldigt allvarligt. Jag hjälpte till att samla ihop alla hennes saker i handväskan och gav till en av ambulanssnubbarna.

Jag är fortfarande helt skakis, trots att det gått nästan en timme nu. Fy fan, jag kan knappt få ner lite yogurt. Jag hoppas verkligen hon klarar sig och blir bra, jag är orolig som satan. Och jag förstår fortfarande inte hur någon inte kunde sett henne! Det är söndag och jag såg när jag kikade runt att några till och med satt ute i sina inglasade balkonger (man ser rakt ner mot gatan ifrån dem). Men jag är glad att hon fick åka iväg till säkerhet iallafall. Kan inte annat än hoppas att hon blir bra.
Usch... Där låg hon

18.37


Glädjekortslutning 2.0

Okej, jag har sprungit runt i lägenheten och skrikit som en förrymd mentalsjukhuspatient men det får man göra när man är glad. För en stund sen ringde hon jag var på intervju hos och frågade om jag kunde tänka mig provjobba på måndag. Om jag kunde!
Jag fick bita mig i läppen för att inte skrika rakt ut i telefon. Jag är så fruktansvärt glad så det finns inte! På måndag ska jag göra mitt allra bästa och lite till, ingen på cafét ska ångra att de gav mig den här chansen. Det finns inga ord hur mycket jag vill detta. 
Nu ska jag gå och skämma bort mig med ett stort glas cola och en påse lakrits. Ännu en gång; jag är så glad! På måndag eftermiddag är det Sweet Coffeebar som gäller. Iiiih!

Bjuder på en random bild på mig själv.

13.37 (ELITE!)

Ännu en bild som andas sommarkänslor. Togs av mig när jag låg och hängde i min hängmatta - jag kan tillägga att jag i princip bodde i den hela sommarn.

Det är -12°C ute...

...och det 180 dagar kvar tills sommarn 2011. Här är en bild på mig från midsommar :)

Call me McAwesome

Så intervjun gick kanonbra, usch vilken fruktansvärt trevlig människa hon var (chefen/ägaren över stället). Vi skrattade, vi skämtade och hon sa rakt ut att hon verkligen gillade mig. Dessutom var våra tankegångar nästintill identiska. Det jag mycket väl kan falla på är att jag inte har mycket erfarenhet av baristajobb. Men hon var noga med att poängtera att personligheten väger upp mest och även om det kommer någon som har en lista full med meriter från tidigare jobb men inte har den rätta personligheten så är jobbet mitt. Jag hoppas verkligen, det är ett sånt ruggigt underbart ställe. Fick möta en annan anställd först, hon bjöd mig på gratis varmchoklad och jag lovar er, deras varma choklad sopar banan med konkurrenternas.

Jag kanske är lite knasig men jag älskar att prata med folk på bussen, tåg och liknande. Synd bara att det är så typiskt svensk att ignorera och kolla på folk som om de rymt från närmaste mentalsjukhus när någon försöker vara social.
En kvinna pratade med mig på bussen, det var bara hon och jag kvar (jag bor vid vändhållplatsen) och hon var så trevlig. En helt vanlig småbarnsmamma. Jag är fortfarande glad över våran konversation, det är såna små saker i vardagen som kan lysa upp hela min dag.  

Nä, nu ska jag se klart pilotavsnittet av The Walking Dead och sedan fundera på vad jag ska laga för mat idag. Kanske en mumsig tacopaj?


Bild på mig som jag tog med min mobil på väg 
hem från busshållplatsen. Visst är det vackert när solen skiner över den glittrande snön?


Nu eller aldrig

Då sitter man klar och fixad inför anställningsintervjun, konstiga är att jag inte är särskilt nervös. Kanske är för jag faktiskt denna gång ringde arbetsgivaren innan och pratade? Hon kändes väldigt rar och positiv i alla fall, och jag har ju med anledning att känna mig lite stolt att jag blivit vald för intervju. Tydligen den enda hittills (hon berättade att 60 stycken hade sökt redan när jag ringde i måndags), så jag har bestämt mig att känna mig stolt över att ha kommit såhär långt. Men jag nöjer mig inte här, jag ska ge järnet och kamma hem det här jobbet! Sedan ska jag tvinga er alla att gå dit och fika :) Haha.
Har lite smått börjat se på The Walking Dead, men har bara hunnit se tjugo minuter ungefär. Men jag gillar't än så länge! Får fortsätta se senare när jag kommer hem.
Jag ska försöka slå in lite julklappar också, jag brukar gå in lite för mycket när jag gör det dock. Det brukar sluta med att paketen liknar något en regnbågsenhörning spytt upp.


Nej, nu ska jag gå igenom lite igen om cafét (man vill ju inte komma helt tomhänt och inte veta ett skvattt om dem, det ser verkligen inte bra ut). 

Ha en fortsatt trevlig förmiddag!

Stay in tune

Hoppar upp och ner

Jag bokstavligen sitter och skuttar i datastolen nu. Jag fick just ett samtal om att jag är kallad på arbetsintervju hos Sweet Coffeebar! Det är sedan länge ett av mina favoritcaféer (deras milkshake är too die for!) och jag vill så gärna ha det här jobbet. För mig handlar det inte om att bara få in stålar, utan att verkligen växa med det här jobbet, få träffa nya spännande människor och få vara del av ett härligt team. 
Café-branschen har sedan länge lockat mig och det känns så rätt, jag hoppas verkligen jag lyckas göra ett gott intryck. 
Nu ska jag förbereda inför intervjun, kycklingwrapsen får vänta en liten stund.

Hoppas, hoppas, hoppas

Who's laughing now, huh?

 


Gubben som skulle fixa mina fogar är kvar än och det låter som ett krig pågår i min lägenhet. Men han är trevlig iallafall, önskar jag bara ägt en kaffekokare så att jag kunnat bjudit på kaffe. Själv avskyr jag kaffe, och jag har inga planer på att "lära mig" dricka det. Jag klarar mig gott på mango-te och varm choklad med mini-marschmellows!

Hungrig börjar jag bli också, och jag kan inte laga mat än (min balkong är i anslutning till köket och där är det just nu ett miniatyr-hornbach med sladdar och andra byggprylar). Jag funderar starkt på om jag kanske borde ge den där zombieserien Walking Dead en chans. Ärligt talat tilltalar inte zombies mig så mycket, de känns inte ens läskiga. Bara äckliga, och de får Chubaka att ses som värsta kapet. Men serien kanske är bra ändå. Återstå att se.
Stay in tune

 


Drömlägenheten?

Kan börja redan nu med att säga att jag är en tvättäkta The sims-nörd sedan 2001 och det lär bli oförändrat.
Denna lägenhet är min sim vars familj/släkt är inne på tredje generationen (snart fjärde) och efter att jag byggt och möbelerat klart lägenheten kände jag en våg av avundsjuka skölja igenom mig. Jag vill också ha en sån lägenhet! Baah.
Önskar man kunde bygga och
möbelera en lägenhet/hus precis efter hur man ville ha det och klicka på en knapp så det poff! skulle bli verklighet.
Får drömma vidare istället... Och få inspiration. Av The sims 3.

23 dagar kvar till julafton

Jäsp. Jag gick upp klockan halv sju idag då jag förra veckan fått ett papper om att några snubbar ska komma och sanera min balkongs fogar eller något sådant. Det står att de kommer plinga på dörren mellan klockan 7 och 17. 
YES. De kunde inte vara liiiite mer specifika? Och eftersom jag inte har någon extranyckel hemma liggandes (pappa har en, den andra ligger ute i våran stuga) så måste jag sitta här och halvt som halvt ruttna tills gubbarna ringer på. Än så länge håller de på med grannens, verkar ta lång tid.
Men det är lika bra att det blir gjort, ska inte klaga. Önskar bara jag fått någon mer exakt tid, för det kan ju hända att jag måste ut en snabbis ändå sen och jag vill inte låta de vänta på mig eller behöva kämpa sig ut hit en annan dag.

Vilket fall, sitter och äter supergod frukost. Var lite trött på frosties och yoghurt, så fixade goa baguetter istället med ett tjockt lager naturell färsk ost och sedan en skiva hård ost. Förr brukade jag göra något jag kallade Riskaka Deluxe, vilket var samma förutom att baguetten var en riskaka. Har nu upptäckt att det är lika gott att fixa detta på frallor och baguetter som det är med riskaka.
Jag köper laktosfri färskost då jag är jädrigt laktosintolerant. Och då menar jag verkligen jädrigt. För några år sen, då det hela började, var marknaden inte stor för oss "gasmagar" och den laktosfria mjölken smakade, minst sagt, skit. Nu är sortimentet brett och det finns verkligen allt (ok, kanske inte allt men mycket mer än för några år sen) laktosfritt. Som till exempel supergod färskost.
Senare idag ska jag laga kycklingwraps som går supersnabbt och är väldigt enkelt, men ack så gott. Ska försöka bilddokumentera och lägga upp här, ibland är det enklare (och roligare) om man får både läsa och SE ett recept, steg för steg, istället för att bara skumma igenom en massa text.

Nä, nu ska jag spela lite Final Fantasy 7 (snart varvat om!) och avnjuta mina goda mackor.

Stay in tune!

 


Mindre än en månad kvar till jul (!)

Jag älskar verkligen jul. Sekunden månaden december börjar blir jag 10 år yngre och förblir det tills efter nyår. Om en stund tänkte jag springa iväg till affären och köpa årets chokladjulkalender, mycket viktigt!
Jag sitter nu och tittar på juldekorationer, känner för att inhandla lite nytt som jag sedan kan kombinera med mina traditionella, gamla julprydnader.
Känner redan nu hur fjärilarna dansar tango inuti min mage, jag vill ha julafton!
När jag var liten brukade min mor väcka mig på julaftonsmorgonen genom att härma den där hackspetten på Kalle Ankas jul. Ni vet, den här. Hon var expert på att imitera den, haha. 
Sedan fick jag öppna en julklapp som hon och far valt ut, en morgonjulklapp, som oftast var ett dator/tvspel som jag kunde underhålla mig med under dagen.
Jag, mor, far, min storasyster plus pojkvän, mormor och Lucas-vovven gick sedan ut för att gå Grötlunken - en lång skogsväg som brukade ta ungefär en timme att gå, för att sedan samlas runt matbordet och äta gröt. Jag gillade inte risgrynsgröt på den tiden så min mamma gjorde alltid risgrynsgröt till de andra och mannagrynsgröt till mig.
Att se på Kalle Ankas jul var ett måste, men så är det väl i alla svenska julfirande hushåll (hoppas jag!). 
Vi slutade ha jultomte när jag var runt 7-8 år, det var istället jag som delade ut julklapparna (jag var tomtes lilla hjälpreda!). 
Vi brukade även köra en julklapplek där alla köpt varsin inslagen julklapp för en förbestämd summa, som vi sedan tävlade om genom att slå tärning under en viss tid. Brukade gå väldigt vilt till och jag brukade av någon anledning alltid vilja ha samma sak som min systers pojkvän, haha. Det slets och drogs i sakerna som vi var ett gäng hyenor runt en köttbit.
Underbara minnen.
Nu ser firandet lite annorlunda ut för mig, men fortfarande underbart. Jag är så glad att jag får fira jul med dem jag älskar, det är inte alla som har den fantastiska chansen att ha någon där på jul. 

Nej, nu ska jag sluta kolla på julprylar och äta frukost. Jag är grymt sugen på tacopaj (bor man själv får man lov att äta vad man vill till frukost!).


Fan, de va' ju änna vitt ute

Tittade ut genom fönstret och blev nästan bländad av det vita ljuset - en sån massa snö! Underbart. Jag var nyss i telefon med Ulle så det är dags för mig att skutta in i duschen och ta mig hem till henne. Undra hur det går, hon har flyttat nyligen så har ingen aning om vart exakt hon bor men det går nog bra! Annars får jag bygga mig en snögubbe och umgås istället. 

Gått runt hela morgonen förövrigt och nynnat på Bingo was his name-o, suck. Ulle kommer döda mig när jag kommer till henne och sjunger på den! Haha, men men. Duschen väntar.



Dags att vända blad

Nu har jag rensat min blogg från gamla inlägg, en nystart verkar vara ett måste då och då i det här livet. Jag skulle kunna presentera mig, förklara i detalj och skriva en kortare roman om vem jag är och vad jag gör, men hur kul skulle det vara? Jag vill ju ge er en chans att skapa er egna bild av mig.
Så jag kommer bara gå rakt på start och se hur länge detta håller - att blogga brukar ha ett bäst-före-datum när det kommer till mig, men denna gång kanske vinden vänder?

Stay in tune


RSS 2.0