Ge...mig...mer



På knappt två dagar har jag läst ut Crescendo, uppföljaren till Hush,Hush (Fallen Ängel på svenska) skriven av Becca Fitzpatrick. Jag ska skriva en recension senare.
Just nu är det bara en enda tanke i mitt huvud; Oh...my...god
Detta är utan tvekan en av de bästa paranormala ungdomsromaner jag kommit över. Någonsin. Om ni tycker första boken är bra, så tvivla inte att läsa den andra. Jag har inte varit så fast i en bok sedan jag började läsa Harry Potter. Det är helt sinnessjukt, och jag överdriver verkligen inte nu. Om ni letar efter en vanlig, puttinuttig romantisk bok så leta vidare. Becca Fitzpatrick does not work that way. Crescendo var en riktig nagelbitare och även denna gång hade jag ingen aning om hur det låg till alls förrän sida fyrahundra. Inte en enda gång blev boken slö eller tråkig, inte en enda gång tappade boken sin röda tråd. Karaktärerna lyste, huvudkaraktären Nora är en av mina favoriter numera och jag säger fortfarande, Edward och Bella är historia. Det är Nora och Patch som gäller nu.
Och boken slutade med världens cliffhanger. Jag...vill...ha...mer.
Tempest, den tredje boken i serien, kommer inte ut förrän hösten tvåtusenelva. Hur ska jag kunna stå ut? Suck, kommer längta ihjäl mig tills dess.

Som sagt, kommer skriva en mer utförlig bokrecension senare för fortfarande är mina tankar just nu oh my dear lord in heaven.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0